Alltså, jag vet inte vad jag vill och trivs så bra som det är! Men man kan inte vara lycklig utan att såra någon. Jag vill bara ta det som det kommer.. Men på något sätt kan man inte få alla att förstå att min vana är att vara själv, singel i 3-4 år! Det gör mig orolig för förändringar! Sen så HATAR jag när folk trycker på mig känslor, då blir det motsatt effekt och det blir skit istället. Kan det inte bara få vara som det är?